KIMS BERÄTTELSER OCH DIKTER
(Mitt barnbarn 12 år)

Kapitel 1

Den lilla valpen öppnade sakta ögonen. Han lyfte huvudet från den kalla snön och försökte ställa sig upp. Runt halsen hängde ett rött utslitet läderhalsband och
på den satt en liten gulfärgad bricka med några otydliga bokstäver på. Dino stod det. Efter några gånger kom han upp på tassarna. Men direkt han försökte ta
ett steg föll han ner i den mjuka ljusa snön igen. När han efter nästan en halv timme lyckats ta några steg hörde han ett prassel i buskarna. Då hoppade det fram en mörk gestalt som började morra åt honom.

-       Vem är du?

-        Devil! Och vad gör du här? Det här är mitt revir? svarade den mörka gestalten som var en hund.

-        Ditt revir!? Jag och min lillhusse har gått här så många gånger att jag knappt minns hälften av dem, sa Dino.

Den andra hunden fnös och försvann. Dino klev iväg på sina darrande ben för att hitta en plats han kunde värma sig på. Lillhusse hade försvunnit igår när det mörka hade kommit. Dino hade inte kunnat hitta lillhusse och lillhusse själv var helt blind i vintermörkret. Plötsligt hörde Dino en röst som ropade ett namn.

-      Devil! Rösten lät lite rädd men det hördes att den som ropat försökte få bort det rädda ur sin röst. Men det hade tydligen inte lyckats bra. När Dino kommit närmare rösten såg han vad det var. Det var en liten flicka med långt ljust hår i samma ålder som lillhusse! Dino viftade på svansen och sprang närmare. Dino hoppade fram, hoppade upp mot hennes jacka och hon snubblade baklänges. Samtidigt som hon blev väldigt överraskad. Dino slickade
henne i ansiktet.

-      Sluta Devil! sa hon och försökte få bort honom. Sedan upptäckte hon vad det var för någon och blev tyst. Hon såg mycket räddare ut än hon var innan.
Dino försökte tänka på sig själv. Såg han, en liten, liten valp, verkligen farlig ut? Det kunde han iallafall inte förstå. Dino la huvudet på sned och såg
snäll ut. Flickan log och strök honom försiktigt över huvudet. Nu kanske han skulle få slippa fysa iallafall och den här flickan verkade mycket, mycket snäll! 

Kapitel 2

-       Eric?

-       Vad vill du? Frågade Eric irriterat utan att titta på sin mamma som stod i dörröppningen till vardagsrummet.

-       Är du fortfarande ledsen?

-       Vad tror du!?

-       Men vi kan...

-       Nej! Jag vill inte ha något annat djur! Jag älskade Dino! Fattar du inte det? Han var min enda vän! Ingen skulle någonsin kunna ersätta honom! Utbrast
han, ställde ner muggen med choklad på bordet och skyndade ut ur vardagsrummet. Hennes mamma gav till en suck när han försvann in på sitt rum och smällde igen dörren.

Han skulle aldrig få se Dino igen. Aldrig någonsin. Det var som en dröm som han hade vaknat upp ur. Han slängde sig på sängen och stirrade upp i taket. Plötsligt satte han sig upp. Sedan skyndade han sig ut genom dörren och hämtade tidningen. Efter bara några sekunder var han tillbaka på sitt rum igen. Han bläddrade fram till annonssidan och läste hur man skulle göra för att skicka in en annons. Kanske kunde han skicka in en annons om Dino? Sedan startade han sin dator och gick ut på sin mejl. Efter det skickade han in en annons om att Dino var försvunnen.  

Kapitel 3 

Angelica tittade länge på den lilla valpen. Gud så söt den var ändå! Hon tog tag i halsbandet på den och försökte se om det stod någon ägare på det. Men nej,
det gjorde det inte. Men ett namn! Bokstäverna var lite suddiga men hon kunde ändå tyda dem. Dino var valpens namn! Hon kliade den lite på huvudet och ropade
på Devil ännu en gång. Den stora mörka hunden hoppade ut ur buskarna. Han började morra åt Dino direkt.

-       Nej  Devil! Inte morra! Han är bara valp! Var snäll! Befallde hon.

Dino backade undan och gömde sig bakom Angelica.

-      Se vad rädd han är! Utbrast hon. Sedan kopplade hon upp Devil och började gå hemåt genom skogen.

-      Kom Dino! Ropade hon och Dino följde efter några meter bakom.

När de tillslut kom fram till Angelicas hus. Tog Angelica fram nyckeln ur fickan och låste upp. Det var mörkt i huset. Devil rusade in och sprang och la sig i sin korg. Dino stod kvar utanför och stirrade misstänksamt på ingången till huset.

-     Kom Dino, lockade Angelica. Dino stod fortfarande kvar. Då sprang hon in och hämtade en godis. Och godis, det var det bästa han visste så han följde
snällt in genom dörren.

Efter 1 timme kom Angelicas mamma hem. Angelica satt och ritade vid sitt skrivbord  och Dino låg snällt bredvid. Tills då när en timme hade gått. Ute i köket kunde Angelica höra hur Devil reste sig upp ur korgen och började skälla. Dino reste sig upp från sin lugna plats under skrivbordet och gjorde samma sak. Då öppnades dörren och det hördes en röst som ropade

-          Vi är hemma nu!